Det ska bli ett sant nöje att döda dig

När jag plockade upp den här boken hade jag bråttom, jag läste inte baksidetexten. Jag tror att jag tänkte att det var en deckare på grund av titeln Det ska bli ett sant nöje att döda dig. Det tog inte lång tid innan jag fattade att det var en självbiogafi och inte skönlitteratur, men däremot var jag ganksa långt in i boken innan det föll mig för att författarinnan var en av utviknings/frikyrko systrarna Graaf. Nu har jag ju inte bott i Sverige på 10 år så det är kankse inte så konstingt om jag missar en del, och jag antar ett just de sidorna i tidningen som skriver om kändisar är inte precis dem jag brukar läsa. Jag vet inte hur många som kände till hennes historia, men jag hörde inte till dem. Magdalena Graaf har varit med om det mest fruktansvärda saker och när man läser blir man alldeles förfärad och tror knappast att det är sant.

Graaf är öppenhjärtlig och delar med sig av alla detaljer ur sitt våldsamma äktenskap, men till hennes fördel kan man nog säga att det ändå känns som hon håller en viss integritet och bjuder inte ut sig hur som hellst. Detta skulle kunna ha blivit värsta skvallerboken, men istället blev det en tycka-synd-om bok. Jag tror att Graafs syft med boken är rikta uppmärksamhet på kvinnor som blir utsatta för misshandel. Hon är uppskattar sin familj och sina vänners stöd väldigt mycket men är oerhört kritisk mot hur samhället behandlat henne. Och det är bara att hålla med. Det verkar helt upp åt väggarna.

Graaf är däremot mycket vänligt ställd mot sin kyrkliga bakgrund. Under sin uppväxt gjorde hon revolt mot Livets Ord och de frikyrkliga sammanhang hennes mamman tillhörde, en i slut ändan verkar hon mycket possitiv. Det verkar ganksa konstigt. Jag undrar församlings medlemmarna ställde sig. De nämns inte alls i boken, vilket verkar tala för sig självt. Hade de stöttat henne hade de nog varit omskrivna. Min gissning är att Graaf inte velat såra sin mor som verkligen har ställt sig för henne hela tiden.

Hur sedan Magdalena och Hanna Graaf blev utviknings brudar och inne tjejer i Sverige under ett par år verkar endligt Graaf som rena rama turen. Magdalena gjorde allt för att få pengarna att räcka till för skulder mannen lämnat efter sig. Helat tiden med sin 2-3 års gamla son i minnet. Det verkar lite vinklat och konstigt, men vem vet?

Kan man säga att denna chockerande bok med de bästa av viljor bakom sig inte är särskilt bra? Det känns ganksa dumt. Men det är varken historien eller viljan bakom dom det är fel på - tvärt om. Det är lite synd att Graaf inte har haft en bättre redaktör som sett till att det blev lite bättre klass på texten. Även om det inte faller i skvallerpress diket så ligger det inte över kvällspress nivån. Det hade inte varit tvunget att köra "tycka synd om" stuket, det gör man i alla fall. Synd att den bok som kunde bli viktig på riktigt stannar vid sensationell och tragisk.