Jag ska genast erkänna att jag inte har läst färdigt boken (vilket jag tänker att göra) men eftersom jag tänkt på boken under dagen och i samband med detta bestämde mig för att starta denna lilla blog, så tycker jag det är passande att dela mina funderingar i skrift.
Om Författaren (och varför han inte är en av mina favvisar)
Dick
Harrison är docent vid universietet i Lund och skriver även populär historiska böcker.
Jag har tidigare köpt 2 av Harrisons böcker om medeltiden:
Stora döden (men inte läst den) samt
Jarlens sekel som jag började läsa med slutade ganska snart eftersom Harrisons sätt att skiva på är ganksa utmattande (623 s) och inte så uttömmande. Om han skulle ha försökt ta sig igenom av Mrs Mandels skriv kurser skulle han blivit gravt under känd - "too chatty, please cut to half the length" samt "there is only three things that is important when writing for others (as opposed to private diaries)- structure, structure, and structure". Jag skulle även vilja tillägga att det det finns mycket få tillfällen då självberöm är klädsamt och att böcker av denna typ inte tillhör en av dem.
Desutom har jag hört illasinnande rykten från pålitliga källor om Harrison otrevliga betenede, vilka inte har något med hans böcker att göra, men som inte gör den allmänna inställningen bättre.
Om boken (och varför jag valde att läsa den)
Sakapelsens geografi är en bok om föreställningar om rymd och rum i medeltidens Europa. Jag att medeltiden är en ovanligt spännande och intressant tid, och den här bokens ämne är lite annorlunda jämförelsevis med Harrisons andra böcker eftersom ämnet inte är en period utan handlar om hur människor uppfattade rymd och rum under medeltiden. Detta är saker som jag funderat lite på i samband med att jag tagit kurser i medeltida drama och litteratur.
De ovan nämnda synpunkterna på stil gäller även Skapelsens geografi (som dock endast är 244 sidor lång). Det är kanske ganksa OK att redogöra för hur otroligt banbrytande ens forskning är och hur skamligt det är att ingen i den akademiska världen är så fantastiskt nytänkande som man själv är, men när detta budskap upprepas om och om igen blir det lite tröttsamt. Jag föreslår de som tänker läsa denna bok helt enkelt hoppar över förordet och en stor del av de första kaptilen.
Medeltiden – en annan verklighetHarrison hävdar att medeltids människan uppfattning om världen var crazy wild olik nutids människans så att det nästan är omöjligt för oss att förstå dem. Han använder sig av exempel på medeltida lagar för att visa skillnaderna. Han nämner t.ex. att fysiskt lidande var en helt naturlig del av vardagen – värk som följd av obotliga sjukdomar och avsaknad av mediciner, hunger, våld mot barn, kvinnor, underordnade etc. Han hävdar att detta är grunden till att straffen under medeltiden, som i våra ögon ofta verkar mycket grymma och fysiskt plågsamma, måste vara så för att verka skrämmande för samtida människor i förhållande till vad de i utstod i vanliga fall.
Kyrkliga rum i den medeltida verklighetenFör att förklara hur medeltidsmänniskan tänkte annorlunda om rymd ger Harrison exempel på hur kyrkor, kyrkogårdar och kloster särbehandlades i lagen. I kyrkan kunde fredslösa mördare inte bli anhållna (även om det kunde bli ihjälhuggna av vem som hellst utanför kyrkans område). Straffen för att begå ett mord i kyrkans områden var mycket högre än det utförts plats på okyrklig mark. Straffen var även olika, enligt stigande skala, om mordet utfördes på någon som 1. var påväg till kyrkan, 2. hade hunnit in på kyrkogården, 3. befann sig i vapenhuset, 4. var i närheten av dopfunten, 5, befann sig i mitten av kyrkorummet, eller 6. befann sig framför altaret. Jag tycket att de borde ha tillagt ännu ett steg – om offret emot tog nattvarden i mördandets ögonblick. Harrison tycket att detta visar att medeltids människan tänkte hellt ofattbart annorlunda om rymd - han skriver att nutidmänniskor i allmänhet inte tycker att platsen för mord spelar någon roll och att vi inte alls har samma känslighet när det kommer till kyrkorum. Harrison har säkert rätt i att lagen och polisen nog inte särbehandlar kyrkliga lokaler i Sverige, men jag har ingen aning om vad nutidsmänniskor i allmänhet tycker och undrar hur Harrison vet detta. Jag tror säkert att medeltids människorna tänkte annorlunda men själv tycker jag inte att det är så crazy wild svårt att förstå just dessa exempel. Jag skulle till och med vilja hävda att nog ganksa många tänker förvånande liknande.
Kyrkliga rum i den samtida verkligheten (exempel hämtade ur min alldeles privata sfär)
1. När jag var liten hade vi en Barbie docka som hette "Sprit-dockan" (mina föräldrar är nykteriskter). Hon begick, enligt stigande skala, de följande och för oss nästan otänkbara transgressioner: 1. gick naken till kyrkan 2. drack sprit i kyrkan 3. kissade och bajsade längst bak i kyrkan 4. kissade framför altaret (hon vågade inte bajsa där). Det verkar som om jag och min lekkamrater, liksom de medeltida människorna, gjorde mycket stor skillnad på kyrkliga och okyrkliga platser.
2. I HBO tv-serien
"The Wire" skjuter vid ett tillfälle en knarklangare på en annan knarklangare medan den senare är påväg till kyrkan med sin farmor. Kulan tar i farmoderns hatt och ingen dör, men detta uppfattas som ett synnerligen aggressivt drag, helt mot spelreglerna, och har mycket seriösa följder. Dessa knarklangare som inte verkar har någon som hellst respekt för människoliv har en "Sunday morning truce" som innebär att man inte under några som hellts omständigheter skjuter varandra på söndags morgonen. Det verkar som att knarklangarna inte bara "are going medieval" när det gäller tortyr, de verkar även tänka förvånande likt medeltids människona.
3. För några år sedan to sig ett hundratal (mest muslimska) Palestinier in i Födelse kyrkan i Betlehem efter att den israeliska armen jagat efter dem. De israeliska soldaterna som i vanliga fall inte drar sig för att ta till våld eller visa respekt för egendom försökte inte att storma kyrkan. Efter en veckas förhandlingar kom de frivilligt ut. De israeliska soldaterna gick aldrig in i kyrkorummet.
4. Det finns en levande tradition att gömma flyktingar och misshandlade kvinnor i kyrkor eller i lokaler som kyrkligt annställda personer (präster och andra) ordnat.
Ja, det går nog att fortsätta ganska mycket längre, men det spelar ingen större roll. Egentligen skulle det räcka med att jag utan vidare kunde fundera ut det ultimata mitt-i- nattvarden-mördar-tillfället för att bevisa att medeltids människans sätt att tänka på visserligen säkert var mycket annorlunda men kankse det ändå inte är så crazy wild ofantligt supersvårt att greppa just de exempel Harrison tar upp. Jag skulle gissa den symboliska och poetiska aspekterna (om inte de strikt lagliga) av att mörda någon somtidigt som de hör orden "Jesu blod för dig utgjutet" knappast skulle undgå varken medeltida eller nutids människor. Världslitteraturen är full av liknande situationer där vi, liksom renässans människan förstår varför Hamlet tvekar att död Claudius när han hittar honom knäböjandes i slottskapellet, och ingen kan väl undgå att förstå symboliken när Homerus låter Ajax som våldtar Cassandra i jungfru gudinnan Artimis tempel.
