Mannen som dog som en lax är en lite allt möjligt bok. Lite roligt, lite sorglig, lite deckare, lite kärleks histoira, lite glesorts beskrivning, lite fantasy, lite disbänksrealism. Lite av varje med andra ord. Vad boken dock har mycket av är våld - fysiskt våld (mest mot kvinnor) och psykiskt våld (mot språk identitet).
Vad det gäller språket så känns det ovanligt arkaiskt att tala om tvåspråkigthet som något fult. Neimis ilska verkar lite missriktad och mest av allt lite för sen. Jag förstår att det har varit så förr men i dagens samhälle verkar det mer som om den som kan flest språk vinner. Dessutom tror jag att de flesta som kan mer än ett språk skulle hålla med om att vart språk har sin charm och sin egen inherenta världsbild men att inget av dem verkligen kan innehålla allt eller vara mer äkta än något annat. Det verkar som Neimi inte rikitgt ser saken så. Själv talar, tänker, drömmer och lever jag överlappandes och växlande mellan flera olika språk -(nästan alltid) en ofantligt rik tillgång och dessutom det mest normala tillstånd för majoriteten av jordens innevånare.
Vad det gäller våldet så är det nog tyvärr inte så arkaiskt alls. Sverige är ett alldeles förfärligt våldsamt land.
Bottom line: Schysst bok men lite väl tjatigt om tvåspråkigheten
No comments:
Post a Comment