Det jag letar efter när det kommer till deckare (och jag gillar att läsa deckare) är en bra handling, gott berättande, spänning och samhälls kritik. Det jag inte finner lika intressant är medelålders whiskey drickande, ensamma, polismän som filosofierar över livet.
Jag gillade verkligen Nessers första Barbarotti bok - "Människa utan hund". I den blir man inte direkt introducerad till Barbarotti (polisen) utan till en lagom disfunktionell familj i vilken sonen har varit med i en av de mest fantastiska dokusåpor man kan tänka sig. Boken utforskar familj - relationerna mellan medlemmarna och vad de betyder för varandra (nästan inget). Personporträtten är lagom sarkastiska (ganska mycket distans till berättaren) och förutom Robert som efter dokusåpan blivit "Runk-Robert" med hela Sverige hittar man hans sött-Malagavin sörplande pensionerade slöjd lärar föräldrar som flyttar till syd Spanien, hans snobbiga men ambisiösa läkar syster, hans tonåriga syster söner mfl., och så poliserna förståss - Barbarotti, och hans kollegor en kvinlig polis (ett måste och hon är inte ung och snygg, utan medelålders, mamma, och smart), en ensam kimisarie med glappande löständer, och en lite kufig man som de kallar Sorgsen.
"En helt annan historia" är inte riktigt lika bra. Mer livsfilosiferande, bra handling, gott berättande, men inte lika mycket samhälls kritik. I den här boken handlar det mer om skrivande och berättande och dess funktioner. Berättaren (mördaren) och på sättet han väljer att visa historien för sina läsare (poliserna) visar på förhållande mellan dessa - berättarens manipulationer av berättelsen (av olika skäl) och läsarens reflektioner över berättelsen. Berättelsen i berättelsen handlar om den lätt spritdränkta atmosfären i svenskt semesterfirande utomlands, om havssälta och mjukt gungande bretagniska sumpmarker som öppnar sig för vad helst som människorna behöver gömma (Ingegärd Waaranperä i DN) Den delen är den mest intressanta även om inget nyskapande sägs om det hela, men å andra sidan är det ingen som påstår att man måste vara nyskapande hela tiden (å, jo just det, Dick Harrisson gör det....).
No comments:
Post a Comment