Talböcker

Den första talboken som jag lyssnat till var Märta Tikkanens Århundradets kärlekssaga året var 1993 och under ett jullov vävde jag en mattan och lyssnade på flera talböker - sedan dess har jag varit fast. Det är inte alla böcker som passar för detta media (för det är ett annat media och upplevelsen av at lyssna är inte lika dan som upplevelsen av att läsa), men ibland kan det tillföra och boken blir till och med starkare - det är en otroligt fin gåva att bli läst till av fina berättare (ibland författarna själva ibland skådespelare) och det finns många bra berättare.

Nu råkar jag ha ett jobb som det passar utmärkt att lyssna på böcker under en stor del av arbetet - när jag syr, klipper eller trycker. Dessutom lyssnar jag också när jag lagar mat, går ut med hunden, ja, det passar utmärkt till många sysslor. Mitt talboks intresse har smittat av sig och ibland lyssnar jag och Meirav tillsammans på böcker eller universitets föreläsningar som det också finns många på nätet. Många bibliotek (t.ex. Malmö) erbjuder talböcker via internet (streaming) och det fungerar ovanligt bra! Det går också att köpa talböcker som mp3 filer på internet bokhandlar. Det senare är dock ganksa dyrt vilket känns lite onödigt. Jag tycker att de borde vara rimligt att bokförlagen skulle erbjuda mp3 fils-böcker till samma pris som pocket böcker eftersom de inte har några extra utlägg för omslag, cd skivor, distribution etc. Jag hade gärna kunnat tänka mig att lägga några tior (i motsats till några hundringar som det nu kostar) på varje bok och kunna lyssna på mp3 spelare i stället för att släpa runt på datorn och koppla upp till biblioteken. Jag hoppas att det kommer att bli så i framtiden.

I juni månad har vi haft mycket jobb och producerat mycket kläder - långa timmar vid symaskinerna, klippbordet och med screenprint tryckning så denna månaden har jag nästan enbart lyssnat till böcker och inte läst så mycket här kommer några böcker som jag verkligen passar bättre att lyssna till än att läsa.

Merabs skönhet. Jag gillar Torgny Lindgren skarpt. Han är en förstklassig berättare är dessutom en fenomenal uppläsare. Hans röst, intonation, dialekt och rytmen som han läser i (ganksa sakta) gör att jag kan få gåshud bara av att tänka på hans böcker. Jag har ofta först läst och sedan också lyssnat på många av hans böcker, Ormens väg på hälleberget, Ljuset, Hummelhonung, Pölsan mfl.

Röde Orm av Frans G Bengtsson är en mycket överskattad bok som jag inte skulle ha läst om men talboks varianten är av ett lite ovanligt slag - en klassisk uppläsning av Gunnar Sjöberg från 1966. Hans ger en mycket passande känsla av tider som flytt och ett helt annat tempo. Tyvärr är texten bearbetad eftersom den gått som följetång på radio och boken är inte uppläst i sin helhet vilket till exempel gör att slutet är lite abrupt och konstigt. Å andra sidan är det en lisa för ett plågat öra att lyssna på herr Sjöberg, så det är värt det ialla fall.

Dr Jekyll och Mr Hyde är uppläst av Ernst-Hugo Järegård, och mer än så behövs inte tilläggas.

Sucka mitt hjärta men brist dock ej av Mark Levengood uppläst och densamme, lyssnade jag på en dag när jag var tvungen att göra många frustrerande och tråkiga ärenden - ändra ngt på mobiltelefons abonemanget, gå på banken, betala parkerings böter, lämna papper och fixa med min social security premie. Social security är den mest vansinniga statliga instans man kan tänka sig, man får migrän av att bara tänka på dem och efter att man varit där låter massmord som det ända lämpliga sysselsättning man kan tänka sig att utföra. Jag gick dock omkring med ett litet leende på läpparna hela dagen - för hur kan man vara sur när man går med Marks småfinnurliga vardags funderingar i öronen?

Nobels testamente av Liza Marklund är en helt OK deckare. När man läser vill man ibland gå tillbaka och läsa om eller kolla upp detaljer. Det är mycket klurigare att göra det när man lyssnar till talböcker. I kriminalromaner har dock berättelsen har ofta ett bra tempo och viktiga detaljer berättas om och om igen emedan mordet eller brottet löses vilket gör att de passar utmärkt att lyssna till.

Freja, sagan om Valhalla av Johanna Hildebrant är däremot en skitbok som varken är värd att läsas eller lyssnas till. Tramsfeminism, tantsnusk och påhitte-mytologi i klass med Grottbjörnens folk eller ännu värre. Nordstedt borde skämmas - den här boken skulle möjligen platsa som Harlekin roman.